lördag 5 februari 2011


Nu är de kväll, självklart att alla tankar och funderingar kommer då..
Så nu lär jag skriva av mig;
Jag och björn började en "arg" diskussion i torsdags när jag va på väg ner på stan, de allting handlar om är att jag blir sur över att han vill hela tiden försöka igen, men verkar vilja bo kvar hos sin syster i borlänge och jag skulle aldrig vilja ha en kille som bodde överhuvudtaget utanför falun då jag testat de förut och de har inte funkat, och som alla vet har Björn bott i borlänge i snart ett år och vi har försökt av och till och de har ju gått så super hittills ( inte! ) ..
Och Björn är som sagt väldigt bilkåt, ( Är nästan så jag känner mig lite hotad där.. ) och får nästan abstinens om han inte har ngn egen bil, men skit samma! de kvittar, björn har lovat mig sen vi fick reda på att vi skulle få Andrea (För alltså 2 ½ år sedan ungefär ) att han skulle börja spara undan och köpa en vettig bil(kombi och ja, en tråkig familjebil , men iaf, en lite dyrare iaf) under dom här två och ett halvt åren har björn haft 2 VOLVO 740!!!!!!!!!!! varav en svart han åkte ända ner till kalmar för att köpa! ( EN 740!!) aja, efter dom har han haft 2 BMW 525 ( ???????? ) väldigt familje aktiva av sig, menar en sedan bil har ju alltid stått högt på listan över "familje bilar" när man har små barn, sen dessutom när man haft två små barn så man fått lov och haft tvilling vagn.. Aja, som vanligt är alla björns bilköp värdelösa eller så krockar han dom (typ) Så nu sitter björn i borlänge UTAN egen bil. och jag har ställt krav på honom sen i november, att ska vi försöka igen så ska han skaffa sig en egen bil , skiter i fall de är en sedan, men en egen så han kan vara är hela tiden! Vilket björn LOVAT att gjort, nu 3 månader senare har björn FORTFARANDE inte skaffat sig ngn bil, och skyller på att han ska vänta tills han sparat lite, ( han började spara pengar nu .... )
Och jag ( har ett sjukt humör ) Blir jätte arg och tycker att han kan tamefan skaffa sig en skit bil för 5000 eller ngt tils vidare så han iaf kan komma hit och åka hur han vill utan att behöva låna bil! När han dessutom lovar mig i flera ÅR att han ska spara pengar och skaffa en bil...
Men han vägrar, de som vart så OTROLIGT viktigt förut är inte lika viktigt när de handlar om oss tydligen.

Och sist han låna bil och skulle vara kvar här hela helgen så slutade de med att han kom på fredag kväll, lördag förmiddag ringde dom och undra när han skulle komma hem för dom skulle tydligen bort på kvällen... Därav anledningen till att jag är lite små sur också..

Och visst, han skulle väl kunna komma på helgerna om han kom VARJE helg. men de gör han ju inte heller, för björn lider av ngn mystisk sjukdom så han blir sjuk MINST varannan vecka.. De är inte bara mitt och Björns förhållande jag tänker på utan på barnen också, Bentley han känner inte ens igen björn, ingen aning om vem de är, och andrea blir sviken VARJE gång björn åker i från henne..

För ett barn ( Speciellt inte i deras ålder) räcker de liksom inte med att träffa pappa i 4 dagar varje månad, Andrea är 2 år snart och har ALDRIG vart på väg att säga pappa (ganska ovanligt i den åldern om man har en pappa som finns med... )
Och som sagt, för Bentley är Björn en främling...

Det jag blir störd på är att alla tycker att jag är "sur kärring" som klagar på björn, men jag har fan ofta anledning till de med. visst jag är onödigt grinig. men jag vill inte bli sårad och jag skulle inte tillåta att ngn sårade mina barn!

Sen sa Björn i torsdags att han läst min blogg, och han va så bitter över att de aldrig stod ngt positivt om honom, det är jävligt svårt att skriva ngt positivt om en människa som påstår sig älska mig ÖVER allt annat sticker så fort de blir minsta lilla problem, spelar ingen roll om de är jag som gjort ngt eller han som gjort ngt. Är de ngt som kan bli minsta lilla jobbigt så rymmer björn, och jag tror att de är därför han inte vill ha ngn bil, då har han liksom inga undanflykter...
Nu har han alltid andra han kan skylla på att han behöver åka..

Jag älskar Björn, förbannat mkt ( De är mer än han sagt / Skrivit om mig dom senaste 2 åren ) Han är för fan pappan till mina barn, jag ser att han inte har de lätt heller! Men de går inte att hjälpa en människa som sticker så fort de blir jobbigt! Hade jag kunnat hjälpt honom med hans problem så hade jag gjort de..
Hela tiden när vi bråkar tänker jag på att vi en gång va allt för varann, vi har klarat de mesta som inte många andra förhållanden skulle klarat.. Sen blir de så här nu..

Jag ringde han i går men han svara inte ( Antagligen låg han och sov efter han jobbat) men han har inte ens haft vett nog att ringa upp och undrat va jag vela, de är då jag märker hur otroligt lite vi/ jag betyder för honom. jag är inte ens värd ett samtal / sms i hans ögon och de kan jag ärligt säga att gör sjukt ont.
Men jag känner nu, eller har sett de, att de finns folk som faktiskt tycker om mig som jag är! De är mer än Björn gör..

Som sagt, i början av vårtförhållande kan jag säga att jag behandla björn fruktansvärt illa, men efter ngn månad så blev jag mkt bättre. Och jag har fan inte gjort ngt mot honom för att förtjäna att bli behandlad så här..

Den killen Björn va när vi blev tillsammans älskar jag än, och kommer alltid älska! Och de går inte en dag utan att jag funderar på ifall han kommer komma tillbaka.. men ju mer tiden går desto mer börjar jag tvivla.. om inte annat tror jag Björn trivs för bra med den han är nu..
Förbannat synd, för de är den snällaste mysigaste underbaraste kille jag ngnsin träffat!
De är mer än jag kan säga nu..

Jag har sagt mycket dumt om björn (allting är sant) och kan säga bra mycket mer, men med killen han va förr så finns de DUBBELT mycket mer positivt än de som är negativt.
Tänk om han kunde fatta de?

Och anledningen till att jag jämt är sur och grinig är för att killen som finns där nu är inte han jag är kär i.. och är de Björns verkliga jag (vilket han förnekar och jag hoppas han menar) så älskar inte jag honom.. Just nu känns de som jag förlovat mig och skaffat barn med en total främling.

Jag vill ha killen som älskade mig mest av allt, som jag vet att jag kunde lita på i vått och torrt, som fanns där för sina barn, som alltid var glad och positiv...
Menmen, vi får se..
Men Björn särgunnar unger! Kan du fatta nu att jag har jäävligt mkt att säga om dig? Både positivt och negativt? De är lite upp till dig hur jag ska tycka och tänka om dig?
Vi kommer aldrig slippa varann! Vare sig vi vill eller inte!
Nu säger jag inte att jag vill, för de vill jag verkligen inte!
Jag saknar allt vi hade tillsammans, vi åkte bil hela nätterna, vi rökte som skorstenar, du fick mig att skratta JÄMT! Vi fick världens finaste barn! Jag har berättat saker om mitt liv jag aldrig sagt till ngn! du har sett mig både svag och stark! MEn jag vela va dom sakerna vid din sida! Jag vela att vi skulle flytta i hop som planerat, skaffa fler barn inom sin tid, se våra barn växa upp, bli gamla i hop! både bråka och vara lyckliga! För allting är inte perfekt! du är inte de och inte jag heller ( Bara oftast.. =) ) och INGET förhållande är perfekt. Men fel finns där för att rätta till! Och de är meningen att man ska finnas där för varann, men de går inte när du inte låter mig..
Vad som än händer, så har jag sett din fina sida och de är den som gör att jag står ut! Den gör så jag kommer i håg att du är en fantastisk människa!
Och jag kommer ALLTID hoppas på att du blir den gamla du!
Jag kommer alltid ha hopp, för jag vet inte riktigt, för 3 år sen va jag världens negativaste människa, sen träffade jag en viss kille som va positiv till allt! och han fick mitt hjärta att slå ngr extra slag och de positiva smittades tydligen av.. =)

Du är faktiskt en del av familjen




Nej usch, ta en dusch och ringa hit sällskap!
sjukt tråkigt att bara sitta här.. :D
Menmen,
Godnatt allihopa!
<3
/Emelie Lindman

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar